Välkommen hem.
Plogar mig fram längs ett vinterhalt E18.
Sverige vilar medvetslöst i sin vita pyjamas, fridfullt omedvetet om att det ruttnar inifrån.
Ifrån förarsätet förvigar jag den smickrande Sky-linjen av min nya hemstad, som rusar emot mig.
...jag förbannar den handfull ämabla människor - jag inte vill skiljas ifrån - som får mig att dröja kvar i det här landet.
Kommentarer
Trackback
